Så dalade allt
med molnbeströdd ludenhet
längs himlens blanka sidor

däri låg sömning tänkbarhet
och nästan fattbar Evighet
i den milt berusades
rofyllda hjärta

Det vilade sig därför
under bråkdelen
av ett ögonblick

Det såg in i
ett mellanrum
mellan det sedda
med ögats fördröjda
blinkning

Där osedd

fastklämd mellan stenar
som en fisk på torra land

vistades Verkligheten.