Värmlandskänslor i Norrlandshjärta....jag som trodde jag hade skakat ur kroppen all form av hemland, en kerlek(e) och ett mord gånget i timmarna.

När det inte finns något pris att vinna varför självförruttna, i de kläder som skulle kunnat vara sambandet mannen letat efter...en ickeanalytiker och ett mästerverk i botten någonstans i botten av bottenskrapet av kerlek.

Nä du pojken...sade jag till den vän jag så gärna vunnit någonstans på vägen till västanvind....jag drar nog mig undan till någonstans allenstans intetstans medan du går din väg förbi mina särdeles månben...

Att låta ministern avgöra allt och under tiden sticka ett så långt stycke jag kan låter luggande vackert, men att under sociala sammansvärjningar begrunda om jag faktiskt hemlandet brunnit upp i min frånvaro tåls att tänka på...texta om

En stresshantering senare isolerad invirad och utelåst(i positivt,''post -itivt'' syfte)
då jag uteställer alla kollektiva textationer, har pojken växt upp och ur sina nyköpta derbys, tittar på minnen som om han skakat dem ur trampolinväder...

Den kerlek när jag odlat skägg, kysst en Enok och döpt en Frontér....du käre pojke att ens skriva två ord om känslor är utanför mitt bevåg, 17 åriga fingrar med föråldrad hud...om du bara visste att vargen ropar, fasanen fäller och ripan spikas upp...skulle du då kunna kalla mina försök för ett smärre hemland(bara för en tid om så vore)...