|
|
Denna skulle egentligen legat i kritikerpolen, karva fritt..
reviderad efter MadinSanes, Cathy, Jakob, Anna och Augustssons råd. Tack även Tvillingsyster o Ditte för att tvinga mig förklara mina ord.
Muren
i sprängda leenden
träder vi fram ur dimma
vid muren
som föll
och resterna av en värld
då såren fortfarande kunde läka
våra ögon förblev
det spegelglas som ständigt såg
ett fotografi
vi höll i kupade händer
det vi gömde för andra
jag tror vi såg varandra, men valde att blunda
och nu
när dagens första timme
skingrar vår upprinnelse
är viljan att fortsätta
lika skör
som den mur
som höll oss åtskilda
Fri vers
av
Daniel_78
Läst 1016 gånger
Publicerad 2005-12-06 03:24
|
|
|
Tobias Hedlund
Här är stenarna i muren väl sammanfogade :)
'förblev våra ögon'?
2005-12-12
|
|
|
|
Tvillingsyster
Jaha, efter allt detta petande måste sägas att du är en tålig pojk! Kul att se att konstruktiv kritik verkligen fungerar. Skulle gärna vilja läsa ursprungsdikten.
Jaha. Jag gillar dina ord skarpt. Den här dikten är som ett stycke liv fastfruset, bilderna är talande och äkta. Jag har trots det två ställen där jag alltid fastnar, så jag måste fråga:
"ett fotografi", vad menar du? Är det era ögon som förblev det spegelglas som ständigt såg ett fotografi? Det blir min naturliga tolkning som det nu ser ut och jag kan också känna att det funkar - hur bilden av ett förhållande kan låsas och spegla bara en sida, bara en färdig föreställning.... Men i så fall borde det som senaste talare föreslog kanske vara en radbrytning mellan "fotografi" och "vi höll i kupade händer". På mitt eget språk skulle jag nog ha skrivit:
" det spegelglas som ständigt såg ett
fotografi"
men det är som sagt mitt språk och inte ditt. En radbrytning skulle nog funka bättre i relation till de andra styckena.
Sen är det det där med upprinnelsen. Vad menar du? För mig betyder upprinnelse ungefär detsamma som ursprung, och jag har egentligen inget att invända mot ordet, men jag lyckas inte riktigt förstå? Hur tänker du? Inget fel med lite mystisk användninga av ord så länge det finns en tanke bakom som fungerar.
Till sist vill jag säga att du i helheten lyckas förmedla något oerhört starkt och äkta, som jag verkligen uppskattar. Tack för det!
2005-12-12
|
|
|
|
rebecca d
förresten tycker jag det ska var radbrytning mellan ett fortografi och vi höll i kupade...
2005-12-12
|
|
|
|
rebecca d
jag tror vi såg varandra, men valde att blunda
och nu
när dagens första timme
skingrar vår upprinnelse
är viljan att fortsätta
lika skör
som den mur
som höll oss åtskilda
o, jag känner smärtan, skörheten ,rädslan...
2005-12-12
|
|
|
|
ej medlem längre
det var ett väldigt kollektivt arbete bakom det här...!
som när man bygger, eller river, en mur...
muren (det centrala i dikten). Jag vet efter flera läsningar fortfarande inte om den är metafor, en social mur eller en verklig (Berlin-)mur
orden skänker mig inte klarhet (det är kanske inte meningen)... men jag hör en lite vemodig, trevande och skör röst, och den gillar jag
M
2005-12-08
|
|
|
|
Anna Grå
Nu vet jag inte hur den var från början, men jag tycker att mursymbolen funkar kanon. Härligt med historiska referenser. det ger dikter en allmänmänsklig dimension (jag tänker på Berlinmuren alltså) Jag håller inte med Augustsson om att du ska ändra till "såg vi varandra", det blir lite överdramtiskt i denna lågmälda dikt. Och dessutom, utan frågetecken. Nä. I så fall tycker jag att du ska ta bort "jag tror" istället.
Vad betyder egentligen "upprinnelse"? Jag är osäker på ordet men det känns som om en upprinnelse inte kan skingras och heller inte tillhöra någon. Vad menar du?
"Som växte till en svag hinna" Jag tror att det är syftningen som haltar här. Förstår jag dig rätt när jag läser "Våra ögon förblev /.../ det vi gömde för andra som växte till en svag hinna". Eller är det fotografiet eller spegelglaset som växer till en svag hinna? För då tänker jag att fotografiet och spegelglaset är metaforer för ögonen. Och det känns inte som om ögon kan växa till en svag hinna. Förstår du? Om man tänker sig att ögonen är själen så kan man visserligen tycka att en själ kan växa till en svag hinna, eller? Det är lite ologiskt känner jag, fast det kanske det kan få vara. Orden och bilderna de skapar är ju vackra trots allt.
2005-12-07
|
|
|
|
ej medlem längre
för det första.... lyssnar du på vad Cathy och MadInsane bluddrar om? de är fullständigt talanglösa, serru :)
för det andra... skippa de där kupade händerna som jag tycker inte har något med ögonen att göra... en skum bild blir det.
för det tredje... lyssnar du fortfarande på vad cathy och madinsane gnisslar om.. har ju sagt att de är fullständigt talanglösa ju :)
för det fjärde... den där kursiva raden tycker jag blir snyggare om du ställer den som en fråga " såg vi varandra" men ta inte med något "?" för man fattar att det är en fråga ändå (glömde att säga att " som växte till en svag hinna" borde bort också)
för det femte.. har jag sagt någon gång att du skriver förbannat snygg?.. du skriver förbannat snyggt
för det sjätte.... lyssnar du fortfarande på vad de talanglösa bluddrar om?... stackare, du gör nog det :)
duckar inte för någon utan motar alla anfall med rak rygg :)
2005-12-07
|
|
|
|
madinsane
jag vill inte säga bu, men bää? ;)
massor bättre och jag skrev ju VID redan från början, knasterpojke!
och jag höll dessutom med om ringa.. svag är massor braigare ;)
2005-12-06
|
|
|
|
ej medlem längre
Mkt stark =)
2005-12-06
|
|
|
|
ej medlem längre
Den här är ju underbart bra och stark, stor.
Jag är dock så pass dådig nu så jag märker att jag inte kan ta IN den riktigt, men jag ser storheten...
2005-12-06
|
|
|
|
vega lando
det känns som att du utvecklat ditt stilistiska språk daniel.
och jag kan inte säga annat än att jag är med dig hela vägen.
orden är ömmare på ngt sätt. du träder ur ditt skal på väg utåt.
jag väntar med spänning från mer av dig
2005-12-06
|
|
|
|
mariann
Oj vad vackert!
"jag tror vi såg varandra, men valde att blunda"
vilka ord!
2005-12-06
|
|
|
|
madinsane
muren är ju inte längre en mur när den väl har rasat..
murresterna.. eller nä.. eller jag vet inte.. men 'bland muren, som föll' håller inte.. :p
2005-12-06
|
|
|
|
madinsane
jag tycker texten är aningen "maffig".
lyckas inte fånga in känslan riktigt eftersom jag måste koncentrera mig på att hålla ihop orden.
däremot tycker jag just att övergången till sista stycket fungerar smidigt.
det är nog där den är som bäst.
däremot kunde du ta bårt 'då' i det kursiva, för ett bättre flyt.
i andra stycket blir nog
'det vi gömde för andra, som växte till en konstlad hinna'
aningen kantigt.
och det är radbryt..
och 'bland muren'?? hur tänkte du där?
'förblev' i andra stycket..
och jag är osäker på 'konstlad'.. blir kanske för konstlat..
men jag kommer inte på nåt bättre..
äh, jag gör om hela alltet.
såhär ska den skrivas danne-mannen ;))
'i sprängda leenden
träder vi fram ur dimma
mot muren
som föll
och resterna av en värld
då såren fortfarande kunde läka
våra ögon
det spegelglas som ständigt såg
ett fotografi
vi höll i kupade händer
det vi gömde för andra,
som växte till en konstlad hinna
jag tror vi såg varandra, men valde att blunda
och nu
när dagens första timme skingrar vår upprinnelse
är viljan till livet och kärleken
lika skör som den mur som höll oss skilda
2005-12-06
|
|
|
|
sol
suck, daniel..du beskriver min relation. gråtframkallande just nu! skulle jag kopiera en favoritdel blev det hela textsvansen. tack!
2005-12-06
|
|
|
Nästa text
Föregående
Daniel_78
|
