Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
27 mars 2010, Wuxi, på tåget Bach: Das Wohltemperierte Klavier nr. 6-8 Det är afton...


I det yttersta (100-ordare)

JAG STÅR i det yttersta av skogen. Knappt når mig några grenar i ryggen, knappt blåser vind som försiktigt, som om jag vore något farligt, böjer dem som fingrar mot ryggslutet.
Jag står vid den underbart mörknande åkern. Stengärdsgårdarna ritar svaga linjer, delar upp åkern i skilda fält. Huskulisserna, knappt skönjbara mot skogen på andra sidan, synes ynkligt små och kreaturens läten dämpas - försvinner ut i den svalnande himla-skyn.
Inget eko, inte en röst.
Så är människolivet tänker jag. Att begrundande stanna vid skogsbrynet, betraktande sina händers verk - innan man vänder sig om - fortsätter dit man ändå var på väg.




Prosa (100-ordare) av näver de anima
Läst 1049 gånger och applåderad av 9 personer
Utvald text
Publicerad 2010-09-27 20:42



Bookmark and Share


  Göran P Rödholm VIP
En knivskarpt skulpterad text, som lyfter fram oss människor i några knappa hundraord. Ett välkomponerat och vältempererat stycke, som ger både insikt och tröst. Jag lyfter på den hatt jag inte har.
2011-01-08

    Max Poisé VIP
Sista meningen blir helt genialisk och texten binder samman det hela till en snygg och renodlad 100-ords vers!
2011-01-07

  Jocy Joyless
Det här var någt alldeles extra. älskar det. bedårande. det mystiska mellan natur och människa, mellan upplevelse, känsla och tanke! mon amore!
2011-01-06

  Monika A Mirsch VIP
det skogbrynet vill även jag hitta fram till - finstämnd text allt igenom
2011-01-05

  Vortex
Slik er det. For en fantastisk jordnær tekst. Likevel drømmende, på sitt vis. Den tenksomme aftenstemningen lever i ordene. Godt håndverk!
2011-01-05

  TrollTörnTrappan VIP
Vidöppen närvaro ödesmättad...

Vackert snårig minsann!
2010-09-28

  Daniel_78 VIP
Underbart. Tack för denna texten!
2010-09-27
  > Nästa text
< Föregående

näver de anima