Dagarna fylls som av grått dis. Fjärran, långt borta ifrån de höga husen, som växer som svampar ur torra jorden, går höjderna sin väg i moll. En ödelagd kyrka, en helgedom för de gamla bortglömda står vid tankarnas kyrkogård - jag går längs taggtråden, jag har allt.
Befria mig ur min ångest o Gud. Det sägs att du ser allt och förlåter - men kan du då förlåta detta? Människorna som fyllde denna världen med sin girighets ondska, de som gjorde det goda ont och det onda gott?
Tre snåriga stigar går upp mot kullens topp, där har man ställt en parkbänk och ett lutande kors, min utsiktsplats i världen.