Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
14 okt 2013 Seohang Geoje-do


Höst

Nu dalar sommaren mot höst. Skörden upptagen i logen, himlen klarnar mot moll och morgonsolen ritar ränder i immande fönster.
Chilipepparn hänger hungrigt röda bland förtorkade blad. Salladskålen mörkt gröna i den förtorkade jorden. Markens törstiga rop går högre än solen.

Jag undrar varför. De lyckliga dagarna försvinner bakom ryggen på oss, hungrigt kastar vi oss mot nästa och nästa...
Men kanske det måste vara så. Brödet som sparas till morgondagen hårdnar till sten och mannat går det maskar i.
En sten skulle ju förvisso vara användbar. Man skulle kunna stoppa den i slungan och slunga iväg den långt långt bort.. Bortom skogarna.. Bortom bergen...

Nu mörknar det över kullen därborta. Vinden blåser norröver de brandgula taken.
Gumman går hem för dagen med barnvagnen full av sötpotatis. Det mörknar hastigt.




Prosa av näver de anima
Läst 748 gånger och applåderad av 10 personer
Utvald text
Publicerad 2013-11-30 23:49



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Två anmärkningar på en ljuvlig text mitt emellan sentimentalt och osentimentalt (skickligt prickat att finna den balanspunkten!): Mannat ger texten en ålderdom. Kanske vetet, mjölet...

Nästa är att avsluta med 'hastigt' som är en upptakt där jag hellre hade sett ett mer svävande eller fallande slut. Varför inte det allra enklaste: Det mörknar. (som är hastigt inom orden).
2015-09-14
  > Nästa text
< Föregående

näver de anima