Språken rör sig över och under varandra, stöter mot och flyter in i varandra.
Emellanåt uppstår tystnaden den dräktiga som den ebbande flodens marskländer, då rör sig språken hastigt utåt som de strömmande fårorna mot havet det vidsträckta.
Fiskare står stundtals vid strömmarna, de ser vattnet strömma utåt ständigt utåt, de närmar sig försiktigt marskländernas stränder, de går närmare och närmare och det blir halare och brantare ju närmare de rusande strömmarna de kommer. Men de faller inte de halkar inte, de låter sig inte förvillas av solens reflexer ej heller av den röda förrädiska tången...
Deras fiskespön de spensliga sträckes försiktigt ut över strömmen, de långsamma strecken de vajande röna når ut över floderna och böjes lätt mot vattnet de blixtrande rusande.
Då rör sig fiskar i strömmarna snabbt som fotoner brusar de fram hoppar de skyndsamt mot havet det efterlängtade.
Endast de skickligaste fiskarna de nogsamaste rösterna upplockar betvingar fiskarna de blixtrande förvillande lika solens reflexer de glänsande berusande.