Det var sommaren när jag var sju år. Jag hade nyss bott en vecka hos min farbror. Där höll jag på att drunkna i forsen. Medvetslös drogs jag upp ur vattnet av två järnvägsarbetare. Den olyckan glömde jag snart. Mina föräldrar
fick troligtvis aldrig reda på det.
Jag minns desto bättre vad som hände med min present. Pappa och mamma
hade köpt ett svärd åt mig när de semestrade i Norge.
Det var ett fantatiskt träsvärd med silverfärgad klinga och guld på handtaget.
Alla mina kompisar blev imponerade när jag svängde min drakdödare i låtsaskamp. Någon blev avundsjuk också förstod jag några dagar senare. Svärdet blev kvarglömt på baracktrappan en kväll. Nästa morgon var svärdet i
två delar. Inte söndertrampat i hastigt mod utan noggrant avsågat på mitten.
Vem som hade gjort det har jag aldrig fått veta.