Du köpte mig.
Du visade mig världen.
Du tog hand om mig.
Som ett litet husdjur.

Du tog dina fingrar
genom mitt nytvättade hår.
Pratade med mig,
som ingen annan gjort.

Du gav mig KäRlEk.

Åh så jag föll för dej,
jag skrapade upp hela mig.
Men det gjorde inget,
nej..
du gjorde mig hel
ändå.

Åh vad jag älskade dej,
mitt hjärta sved,
så mycket kärlek fanns därinne.

Och just,
när det var som bäst,
när jag gett dej min tillit,
när jag LITADE på dej.

Kastade du in mig bakom galler,
till ett mörkt rum,
som luktade våt sten.

Golvet var hårt,
och det fanns ingen säng.

Sedan såg jag dej igen.
Min räddning,min kärlek,äntligen!

Chock.
Du sparkade på mig,
skrek dedär orden,
som nu svider så.
Du slog sönder mig,
rev sönder mitt hjärta
och krossade min tillit!

Jag hade bara läst om hur folk beskrivit sina känslor
när någon övergavit de.

''Han krossade mig totalt,hela min värld rasade,alla bara försvann''

Åh så jag förstår de,
så många som känner samma,
så känner jag mig så ensam.

Så mycket hat som borde födas,
så mycket som jag borde gråta,
så mycket sorg jag borde ha,
du var ju den ända som på riktigt
älskat mig,
som pratat med mig,
rört vid mig.

Men allt jag känner för dej,
är kärlek.

När jag hör ditt namn,
när du kommer till mina tankar,
när jag ser dej,
tappar jag all kraft i benen.
Jag faller ner på golvet,
och försöker bara skrika till dej.

Men Du Ser Mig Inte,
Du Hör Mig Inte,
Du Älskar Mig Inte,
Du Rör Mig Inte.



Du Blev En Av Dem.