Strupen stramar
Örona ekar
I försök att tämja tunga

Men själen skriker ut


Ritar livet strukturer, Som ingen verkar se

Förklarar dess kontraster, Men blir inte hörd

Bevisar ärligheten, Ifrågesätts på alla möjliga viss

Sträcker ut mina visioner, avvisas av andra


Utan ett ord mera
Kyls blodet
Generöst utan smärtan
Ansiktet mitt bleknas
Mungiporna mister sin rörelse

Försvinner med vinden
Någonstans i fjäran

Gråter när ingen annan ser
I försök att håller emot tårarna
Som flyter tät intill varandra
Ögona tittar ner

Viskande
För mig själv
Varför hör ingen mig...

Sjunger små värser
I min ensamhet

Sjunkande ner längst botten

Kan ni undgå att märka min smärta...
Det går på djupet

Synbart från distansen

Många dagar passerar
Brytt ner mig i bitar

Lämna mig kvar
Sådana hopplössa tankar överraskas
Ska ej spridas vidare
Som en ohygglig smitta

Injicerad med nedstämda bubblor
Som cirkulerar i ådrorna
Flyter till hjärtat
Utlöser inte proppen

Nerverna som blev stelna
Brinner i hela kroppen

Blodet skiftar färg till grå

Nu i min ensamhet
Sittande på kullen

Lämna mig ifred

För att inte bryttas ner mer...