jag har inte längre några rim

jag kan inte få ner mina känslor i en be rörande dikt

jag kan inte längre få folk att förstå

jag beskriver en känsla jag själv inte vet något om

eller vad som orsakar den

hur, varför... är frågor jag har konstant i mitt huvud

som att inte alla tankar på förlåt och vad som gått fel

är tillräckligt, men hur skulle det räcka

när allt är skit är det någon som ska pissa på en

när man redan ligger på marken

och kravlar i ens eget skit

ingen vill egentligen hjälpa en upp

dom drar en bara djupare ner

tills du inte längre kan andas

och du mördas av dina misstag