Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Försummad (2010)


Jag är ledsen för att jag inte duger.
Jag är ledsen för att jag inte finns.
Jag vet inte vad som gör det,
men jag är inte längre någons prins.

Vårt möte var som en saga.
Ett kapitel i en bok.
För att tro på ett sånt mirakel,
så måste man nog vara en tok.

Du kom till mig över avstånd.
Du kom utan tvekan och med mod.
Vi älskade den första natten.
Den andra var helt enkelt för stor.

Jag är ledsen för att jag inte duger.
Jag är ledsen för att jag inte finns.
Jag vet inte vad som gör det,
men jag är inte längre någons prins.

Du lade handen på min skuldra.
Det var en förbannelse i sig.
Du såg något som var trasigt.
Men du såg inte det som är mig.

Du fick kramp inuti din rädsla,
och du slöt dig snabbt i tårar.
Kanske är det så att sann kärlek
kostar, och blott är till för dårar.

Jag är ledsen för att jag inte duger.
Jag är ledsen för att jag inte finns.
Vet inte vad som gör det,
men jag är inte längre någons prins.

Du har sårat mig med din tystnad.
Det är mer än jag har kraft.
Du förstår inte hur du gör mig.
Du var allt jag nånsin aldrig haft..

Jag är ledsen för att jag inte duger.
Jag är ledsen för att jag inte finns.
Vet inte vad som gör det,
men jag är inte längre någons prins.

Vet inte vad som gör det,
men jag är inte längre någons prins.




Fri vers av Järnkatten
Läst 256 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-12-28 14:36



Bookmark and Share


  chrissie
Jag lägger forfarande handen på din skuldra, dock i smyg
och på avstånd.
Jag känner att du är helad, så full av liv
Jag vet också nu att du duger och har förmåga att vara prins
2011-08-20

  Junia VIP
musikalisk dikt, känner smärtan, bra skrivet...
2010-12-28
  > Nästa text
< Föregående

Järnkatten
Järnkatten