Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vaka

 

 

jag lägger mitt öra mot jorden

för att höra dina sista andetag

i varje hjärtslag hör jag ditt

 

när du inte finns mer

kommer jag vara en annan

som också har dig inom sig

 

så bär vi varandra


Prosa av Rachel Roth
Läst 329 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2010-12-29 23:37



Bookmark and Share

  Anna H
Ensamhet, vilsenhet och hopp tänker jag när jag läser de tre korta styckena. Det är vackert sammanfattat om hur livet går vidare, kanske inte utan smärta på vägen men förhoppningsvis kan man lära sig att vårda minnena och glädjas åt dem. En fin resa du tar oss med på!
2011-01-10

  Eva Langrath VIP
helhet blir min tanke när jag läser dina välformulerade ord.
2010-12-30

    Jnåt
otroligt vackert, och sant.
2010-12-30

  Per Rydberg
Vi bottnar i varandra, vi människor Du uttrycker det så vackert!
2010-12-30
  > Nästa text
< Föregående

Rachel Roth
Rachel Roth