Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Materian Som Slöts

I ett rum så slutet
Där ingen sol skiner
I drömmen så sällsam
Frånlandsvinden viner

I en vacker, evig hägring
Ska profeten förtvinas
Gränser bli grumliga
Sanningen förfinas

Pyramiderna ska stå
Döden bliva vindstilla
Sanningsprofeter segla
På hägring, på synvilla

Den enda vägen
Är den ingen sett
Som om ingen vet
Att vi somnat, bortsett

Den enda vägen
Ska slita oss isär
Ska väva oss ihop
Måla gud vulgär

De enda vägar vi ser
Kommer aldrig leda ut
I gatulyktornas spår
Ska vi stanna, ta slut

Och jag ska bevittna
När era vägar möts
När hela världen slukas
I materian som slöts


Åfgar -10




Fri vers av Åfgar Johans Ån
Läst 532 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-12-31 15:47



Bookmark and Share


  Ari Viklund
på det mest finurliga sätt öppnar din text upp
och samtidigt som den lika mycket stänger till

man får ibland se glimt av evighet innan bilan
faller och man uppslukas av tomhetens käftar

någon kan förledas tro du ej förmedlar hopp
men den finns där i mönstret som undertråd
2011-01-02
  > Nästa text
< Föregående

Åfgar Johans Ån
Åfgar Johans Ån