jag trodde jag fallit ner, eventuellt kapslats in i en ismolekyl
tills jag fann mig själv högst upp

i ordningen
på skalan



det som inte varken du eller jag kan veta,
se

möjligtvis förnimma
en aning



ett brus som rinner stilla
en puls som dovt slår,

slår


in, på andra sidan

ut



och för våra sinnen
försvinner