inspero komma när tamburin spelar och ignoransen frodas, men när ljudet så slocknar och jag åter måste ut genom dörrar två...det är då den återkommande tystnaden, men det är icke den tystnaden jag rädslas utan den som föds ur petrål, dagen och digitalismen....som ett svar på tal till en man som har soltid och alibi EN DAG JAG GÖRA NÅGOT STORSLAGET, ENSAM OCH SÅ SVAG SOM ALLTID VART DEN DAGEN SKOLA DU VARA BIBLISKT UNDERBAR ÖVERFUNNEN OCH RULLANDE, så som du föddes, troende på evolutionen(delvis)...helt övertygad om att de texter du skriver förlorar mening när den moderna tystnaden skrider och att de döda talar genom 100 teckningar....jag försäga mig själv till den folk och slag som alltid kommer att min älskare hålla kär och i sammet kläda, de vore utklädda och otolkbara precis som min framtid...jag borde inte, torde inte, tillgodogjorde bara Efraim som jag älskat så, han spelade munspel och hade sig runt i lugnet...min lyckligaste tid och ändå aldrig kerleksdiktad så som ingenting var på den tiden då jag GJORDE NÅGONTING STORSLAGET, ENSAM OCH MED ALLA DESSA INSTRUMENTALA NONSENS SOM VARA BIBLISKT UNDERBAR ÖVERFUNNEN OCH RULLANDE för alltid evigt och debuterande vackert.