Det där med kärlek, är ingenting för mig, sa pojken tyst.

Han stryker sina fingrar över de hålslitna jeansen, och biter sig nervöst i läppen i samma sekund.
Inte ens i hans vildaste fantasi, hade han trott att de orden skulle få pryda hans salta läppar. Han hade blundat för sanningen. Så länge. Skjutit undan alla tårar, ord och gånger han blivit ensam kvar. Det hade gjort honom till världsmästare i att stänga ute. Inte visa känslor. Bita ihop. Gömma sitt verkliga jag.

Allting omfamnar honom plötsligt, kramar likt en hungrig boaorm. Han kan inte andas, flackar med blicken. Hastigt torkar han den tår som försöker segla längs hans kind.
Läppjar på sitt glas och låter alkoholen bränna sakta längs strupen.
Allting händer på bråkdelen av sekunder.

Hon frågar en gång till, om han inte ska följa med hem.
Han böjer försynt ned huvudet och viskar, det där med kärlek, är ingenting för mig.
Tar ytterligare en klunk av sin billiga whiskey.

Det är ingenting för mig…