Åh vad ja längtar
till mina nyponknoppar
I scener på min teve
kan jag se
kan jag osannolikt
minnas
att allt det vita
brukar vara frodigt
fluffigt grönt
i rörelse inför
varje vindpust

hos mig i detta nu
några skeptiska
nypon kvar
jämte skrämda blad
nedtill tjocka vita
böljande snöskor

en klen tröst
att vara född
i mellersta delen
av landet
där kylan kan hålla sig
till hälften av den
norra delens ischock
samt straffliknande
långa avstånd
med en buss
per dag

Åh vad jag ändå
längtar
till mina Bråkiga
uppstickande nyponarmar
som håller mig sysselsatt
med häcksax
hela den sköna tiden
med revor långt
upp på armen

hur kan man älska
SÅÅÅÅ