Uppretade getter,

den svårdragna barken är tuggad och saliven spottas

men lövgrönskan mildrar allt etter med mjukaste fetter.

Du härliga bord,

nu vackert du dukas och aromen från ängen doftar

och ingen som smakar naturens goda bör glömma mord.

Se kockarna, ju flera dess bättre, med visdomens ord!

(c) tk.