någonstans på vägen

är min upplevelse att jag dog litegrann

jag vet att död ej är

död

jag kan se punkterna

då det skedde

hur det

sker

kan höra mitt inres smärta

av detta mottagande

punkterna

pistolskotten

hur de

borrade sig in

kan se en pil vina

se hur den vrider sig i luften och genomborrar

pilen fastnar ej

pilen  far ut genom ryggen

ut genom

ryggen

kulan stannar i bröstet

kulorna

ja upplevelsen är

brista

brista

jag kan till och med höra ljudet

genomslagskraften

varför far pilen ut genom ryggen

vari är dödsupplevelsen

att jag brister

varför stannar kulan

pilen

pilen visar riktning

var är riktningen

jag ser hur den skjuts iväg

det vackra är hur den vrider sig

det vackra är hantverket

lämnar bågen, pilbågen

pilen talar

tar min hand och leder mig in i skogen

den visar sin boplats

varur den steg

visar ådringar

visar mig berget

tar mig med in

pilen visar mig bergets ådror hur spetsen skapades

så stiger vi ur berget

in i skogen

igen

pilen förtäljer mig att vi kan vandra

dansa runt berget

berget ligger i skogens händer

de är ett

fåglar ljuder

lyfter lufttäcke

vindtäcke

fjädrar

skänkes

så kom det sig att jag bär fjädrar

vi vandrar hemåt

eller till pilmakaren

han hälsar oss

silverbladet löper mjukt utmed grenen

hur  mjukrunds vacker är staven

stammen

kroppen

pilmakaren strör sand över vikta blad

filar stammen mjuk

trenne droppar eneolja glimmar i handen

hällda ur lerkrus

pilkroppen smörjes

doftande

med silverblad göres varsamt trenne skåror

fjädrar fästes i

pilen ler i ljusglädje

jag är vacker

vacker av

din hand

pilmakaren ber elden flamma i ässjan

han blåser

blåser

eldfolken andas

metallen

stjärnstoffsgåva glöder

kanske är det magma

rödmagma

mjuka hammarslagssånger ljuda

av bergets gåva skapas pilblad

spets

pilmakaren fäster pilbladsspetsen till

pilen strålar

så vacker jag är

så vacker

hel

av din hand

du är vacker pil

av vår hand

jag ser skogen hör skogen upplever

skogen

berget

samhörigheten

leende ser jag vår dans runt

runt

vridande

vrider sig i luften

pilen viskar

jag följer

 livet

strävar ej emot

hindrar ej

vägen

jag öppnar ryggen

fri

men varför är

 min upplevelse dödsupplevelse

att jag brister

så är all blomning till doft

kulan då

kulorna

du ser dem svarta

svarta stenar

blodstenar

de är ur bergets händer givna

fyllda med allt det vinden ej ensam vet

fyllda med det allt levande ej ensam vet

de stannar i ditt bröst

är jag då en rullstensås

eller är jag en risk för lavinras stenras

rulla

rullande

stenar

dånar

nog är du duktig på att bädda

mjuka vilobäddar

värmande ljusa

hur kan du då

vara en

risk

men nog borde du låta stenarna dåna oftare

stenarna är i ditt bröst

du upplever att du brister när

då stenarna brister

viker ut bladen

så bär du

hjärtlotus i ditt bröst

men varför är

 min upplevelse dödsupplevelse

att jag brister

så är all blomning till doft

allt levandes levande

till kärlek

i kärlek

doften

doften är

kärlek

så

någonstans

är ingenstans och

ingenstans är allt

någonting

är ingenting och

ingenting

ingenting är allt

då kan jag dö litegrann ofta

pilen ler och vrider sig i luften

kulorna mullrar i

mitt inre

kom låt oss vandra vidare

vidare

vid aria

med ariadnetråd i hjärthand