Orörd snö i granskogsglänta
förtäljer om en tystnad stor

Inte ens en fågel hörs där
Månne ingen alls här bor

Tar ett steg mot gläntans håll
nyfiken och frusen går hon

Kanske hittar hon en grotta
där hon äntligt hittar ron

Pulsar där i knarrig snö
kylan tränger in på kroppen

Längtar vår och längtar tö
och den första vitsippsknoppen

Träder in i grottan rädd
tänder sig en brasa

Gör i ordning sig en bädd
somnar bortom all sin fasa

När hon vaknar är det ljus
varmt och ljuvt där inne

Knäpper sen sin lilla blus
vintern är nu blott ett minne