Vid vägen en kraftfull gammal ek

Stor gevalisk sträcker årtids växelgrenar

Räcker himmel dess gamla svek

Om väder pinnar illa färdens banestenar

Illa detta hagel vinden far

Är bark ren av slitet gammalt skav

Som vägen denna eken tar

Ur molnens vätta sura nedfartskvav

Men snart är allt så blått

Av tandad kraft och man

Att vinden vända fått

Fälla ekens karga stam

Vägen den är ensam kvar

Tar sitt hagel ur sin skur

Leder mannen den karlakar

Mot sin frästa framtidsbur