Fönsterbleck

Ett streck målat av klarsynthet

Utsiktsskräck

Förvånat skakar hårsyntet

Den pensel som dragen lupit

Duken av det nu tomma fönster

Som under detta törsten supit

När hjärtat bragt sitt skiljemönster

När tanken skallades av sin framsynthet

Där allt blev tyst vad gårdagen tidigare väckt

Värker nu dess onda oborstade närsynthet

I den ram av målad duk och fett som brinner osläckt