Minns du den osynliga våtdräkten
inetsad i huden?
Skammen oskiljaktig från jaget?
Minns du hur den trängde in mig
i skuggorna - ofrivilligt?
En eftermiddag märktes en lättnad
På golvet i en skrynklig hög
låg skammen och skämdes
i sin ensamhet
utan inverkan på mig
Jag jublar, dansar i cirklar runt
mitt ömsade skinn
för att sedan upptäcka
sprittande bubblande spontan glädje
nyfikenhet och kraft
Nu ska livet äntligen påbörjas
och du är välkommen
att slå följe till glömskans hav
där jag begraver det gamla
för att gå in i det nya
Lättad