Ett halvt liv
Ett halvt liv att leva

Minnen som står likt en allé
längs en väg som sedan länge passerats

Minnen som sakta förtvinar
för att sedan sakta dö
i takt med att sinnet tappar fokus

Är livsverk bara minnen?
Är allt förgäves?

Minnen som växer i takt med nya upplevelser
som sakta växer in i varandra

skapar nya nya minnen
som lämnas längs vägen och går vidare

Bort mot slutet

Varför?