När tidens Guldkula rinner av lavans gråzon av damm, återkommer dimman som en oval dans

Kanske finner vi i oss själva att livet sköna stunder är av kortast tidsrand.

Vi måste uppleva lyckans röda blodsränder i våra hjärtan och bege oss till livets stora Atmosfär.

Vi kan om vi vill skapa ett universellt lyckorus som består ljusår bortom livets tankar, bara vi försöker undanhålla den svarta dimman med det ljusa som vissa bara ser i horisontens kant.

Våra Metafysiska sinnen leker katastrofalt hänförande, när de får leka vilt utan begär girighet och avund