Ser honom sällan numera, men vi pratar på telefon då och då och jag ringde upp honom i dag

Naturligtvis inledde jag samtalet med att fråga hur han mådde. Det är en bra öppningsreplik för "hypokondrikern", han tillhör absolut inte dem som slätar över och säger att allt är bra oavsett hur han mår. Han ger istället en ingående och detaljerad journal över det senaste halvårets åkommer och misstänka sjukdomar.

Herr Wikenheims bästa källa till "troliga" sjukdomar är Internet eller annonser i tidningen Läser han en annons för ett medel mot migrän då får han genast migrän, tror han

Nu var han förstås svårt förkyld, på gränsen till en allvarlig bihåleinflammation och trots att han – naturligtvis – är vaccinerad mot influensa så tyckte han sig känna att den var på väg. Han hostade till lite pliktskyldigt och sammanfattade med att det inte skulle förvåna honom om han fick tillbringa nästa vecka på sjukhuset.

Han har uppenbara problem med kosthållningen. När vi bodde i en student korridor och vi umgicks var dag, var det alltid ett äventyr att bjuda honom på middag. Det gällde att undvika allt som det larmats om i kvällstidningarna de senaste månaderna.

Herr Wikenheim blir gärna bjuden och tar gärna om när han väl börjat äta och ibland har jag upplevt hur det rasat en inre strid hos honom när han sitter vid matbordet framför något som han är skeptisk till men samtidigt vet att det är gratis.

När vi har träffats eller talas vid på telefon frågar jag alltid hur han mår och då brukar han titta illmarigt på mig och fråga tillbaka om jag verkligen vill veta det, om jag har tillräckligt med tid.