Jag kommer ihåg sista gången jag åt en fiskburgare.
Det var den där söndagen i mars.
Strax utanför Uppsala.
Jag var på väg från norr till söder.

Jag minns nästan hur den smakade.
Den var god.
Men det var inte kött.
Och jag älskar ju kött.

Jag tänkte på dig.
Antagligen hela tiden.
Och jag log.
Fan vad jag log.

Jag var på väg hem från mitt förflutna.
Till min framtid.
Till dig.

Jag minns än idag den sista fiskuburgaren jag åt den där dagen.
Men kanske inte så mycket på grund av smaken.
Eller på grund av den mättade hungerskänslan.
Utan mer på grund av att jag insåg att jag älskar kött.
Och du ... ja du har ju alltid älskat fisk.