allting faller ihop
som glassplitter från en krossad vas,
sprids dom trasiga bitarna över hela golvet

jag vet inte vart jag ska ta vägen
jag finner inga ord för att beskriva känslan
jag vill bara krama dig
jag vill få vara i din famn som om allt bara var bra

men du är för långt borta
jag kan inte längre nå fram till dig
är vi bortom all räddning?
eller finns det något sätt att få dig tillbaks?

jag vet inte vart jag ska vända mig,
när din blick gör sönder mitt hjärta
jag kan inte släppa dig, men du vill ju inte vara nära mig

vi krossas
delarna av vår vänskap faller i bitar framför mina ögon
jag famlar i mörkret och vi går i kras
faller

som glassplitter