Ett (är två)

Du skriver, jag smider
vi skriver, vi smider
jag söker, vi älskar
vi söker, vi älskar igen
om framtiden vet ingen min vän

så märkligt, så ljuvt
det kallar, det ropar
det som en gång var vi två
förändrat av bortflugna dar
men energin är fortkvarande kvar

så in i mörkret ska vi då
det som en gång var vi två
ingen vet vad vi ska finna
ska vi rasa eller brinna
ska vi slutligen kunna förstå

Nu är det hinder för oss
nu är ingen tid att smida
vi sitter båda i skruvade städ
en produkt av vår villkorade värld
men med tiden ska vi skrida


Två (blir ett)

..du stora kärlek....du finns för evigt...
..i alltid...så vibrerande...
..absolut, ..kan inte springa...
..vill inte....aldrig skulle jag kunna....
...någon gång ..ska vi sammanslås...
..om så bara i ett ögonblick...
..som drivved i kokande vatten..
...brända men..fortfarande levande.....
..i smärta leende...för alltid..
..så länge vi finns...är det så..
..du älskade...av alla...

..så säg aldrig...någonsin med säkerhet..
..du blomma...i min älskade trädgård...
...du av..alla vackra gräs jag sått..
..som plöjer min jord...som sand...
..befrukta min mark och mitt sinne..
..nyttja min grund...väx i kärlek..
...dra kraft...men ge ditt väsen..
..i ljus och luft..skall vi mötas..
...så svävande..som kärlek kan bli..
..kanske blott...ett ögonblick..

....men..som alltid förblir...