Trollhättan befinner sig i koma.
Depressionsdvala.

En tätt dimma ligger som en skugga på gator
och regnet, det tar aldrig slut.

Jag begraver mig
i min säng. 120 centimeters kärleksillusion. Som om någon faktiskt höll om mig.

Mina fötter är så kalla,
och du kan inte värma dom mellan dina varma lår.
För du
är
inte
här

Staden ligger i dvala.
Trollhättekoma.

Alla har drunknat.
nyss hade vi vatten precis över hakan
Nu finns inget annat än ångest att simma i.
Och ingen tar sig upp till ytan.
Ingen orkar,
hålla kvar
hålla ut.

På radion sjunger dom
om oss.

"Don't you worry there my honey,
We might not have any money.
But we got our love to pay the bills."

och baby hur vi skedar som inga andra.

Men dom ljuger.
Vi somnar ju alltid rygg mot rygg.

och på radion sjunger dom inte om oss.
Vi har drunknat för längesedan.

Jag begraver mig längre ner
i
120 centimeters kärleksillusion
depressionsdvala
och Trollhättekoma.

Och väntar på att vattnet ska sjunka undan.