Och hans röst skrek i mitt huvud.
Jag är dålig, usel och dumförklarad.
Och han såg på mig med ett hånflin på läpparna.
Jag var ledsen, grät och bad.
Ett förlåt, ett litet ynkligt förlåt.
Jag hörde en ånger för stunden.

Och jag vaknar upp i hans famn.
Jag var obekymrad och ny igen.
Och han lade sin varma arm runt min midja.
Jag pussade samma hånflin från förr.
Ett minne bortblåst.
Men en ånger för stunden.