*

Nä inte sitter jag här för att bara sitta även om det verkar så. Jag gör ett jättejobb i att bara vara här. Ingen vet varför och det finns inte så mycket som talar för att det är viktigt att veta heller, men i och med att jag nu sitter här och vet varför så har jag ju därmed en anledning att le.

Kanske hon som sitter två bord uppåt väggen även hon förstår varför men inte vill fråga om det stämmer. Kanske jag ska tala om. Undrar vad som skulle bli om jag gjorde.

Nä, inte sitter jag här bara för att sitta även om det verkar så. Jag gör ett jättejobb i att bara vara här. Ingen vet varför och egentligen har orsaken inte någon som helst betydelse om man nu inte förstår att det är orsaken som är orsaken liksom. Att den sen inte har någon betydelse ja, det återstår ju att se efter att jobbet är gjort. I regel brukar betydelsen förändras efter att jobbet är gjort så jag talar naturligtvis tyst om det så länge. Tills jobbet är gjort.

Var är det då för jobb jag gör här? Mer än att faktiskt bara konstatera att jag gör ett jobb. Jo, jobbet består i att under så lång tid som möjligt hålla mig från att tilltala någon okänd. Det är inte enkelt i och med att alla som sitter här ser vad jag gör och ser mycket frågande ut också. Man kan ju fråga sig om det är någon vits över huvud taget att nämna något om jobbet. Det får jag ta i övervägande efter att jobbet är gjort.

När jag nu suttit här i ett antal timmar som jag mer bara har en aning om hur många just nu, så kan jag bara konstatera att det där med tid inte heller är så väsentligt i mer än om i mån om tillgång till tid och faktiskt också tillgång till själva klockan - jag tror jag klockade med en klocka som går tre timmar fel så jag får räkna av det emot den jag använder när jobbet är gjort, vilket innebär att jag får leta upp en klocka illa kvick när jag väl behöver den, i och med att jag inte kan tilltala någon medan jag jobbar - så om jag ska ta tiden eller ej, det får jag lämna tills vidare. Egentligen är det inte så viktigt med tiden utan mer med hur jag hanterar den, så faktiskt är det bättre att koncentrera sig på vad som blir konsekvensen av att i-n-t-e mäta tiden.

Det är ju ändå en del av jobbet att hålla ordning på tiden när jobbet består i en tidsmätt operation, så det kan antas som oseriöst att inte ens ta tiden i beaktande en sådan gång. Sen, vad jag själv anser om saken har egentligen ingen betydelse alls. Blir inte jobbet gjort på rätt sätt så blir det att börja om en annan gång.

Nu innebär ju att börja om, bara ännu en tidsmätt situation och vart är då relevansen med att sitta kvar här kan ni undra. Jo, det är inte tiden som är viktig utan hanteringen av den. Jag tycker hittills att jag klarat av det ganska bra, om jag nu inte räknar med ett faktum:

Att jag faktiskt inte tänkte på att det är bra att klockor går lika när man använder flera klockor för sitt jobb - att mäta tiden. Hur än oviktig tiden är.

Så vad är kontentan här då, med mitt jobb jag fortfarande sitter och utför. Jo, om jag kan övervinna lusten att tilltala en okänd trots att just det tilltalandet skulle lösa problemet med att få jobbet gjort på rätt sätt, då har jag utfört jobbet.

Oj, nu kommer desserten:

- Förlåt fröken, men hur mycket: Klockan alltså?

- Bara 15 kr Herrn, bara 15 kr. Idag är det rea på “Tid“. Vi hyllar den med att ta ner alla klockor från väggarna och ställa alla digitala på 15.00 och alla analoga på 14.18 - bara för att det är alltid 42 minuters fördröjning på “Tid” när den väl börjar verka - det vet vi av erfarenhet för i denna “Tid” är det alltid 70% ren kakao.

När jag ser på tallriken ligger där en vacker Klocka i marsipan och grädde, med visare av mörk choklads stickor. Helt superbt tillverkat. Vem kunde ana att 42 minuter kunde utgöra exaktheten i ett stycke choklad, tänker jag vidare och blir smått fascinerad över det enkla:

När tid har tid att vara tid, bara för sin egen skull, så kan den faktiskt överraska genom att försvinna helt abrupt!

Vips var både tiden, klockan och jobbet ett minne blott. “Tid” var det jag fick och tid det hade jag hur mycket som helst. Ändå försvann den!

Det är magiskt!

Rea på “Tid”. Utlovas:
Ingen går - Alla Står (ut med konsten att vara in-aktiva tills chokladen har verkat - Oron till trots, som i varje klockas väsen.. Oron inom tiden.)

och
Chokladen visar tiden först när "Tid" är tagen, och då är det redan försent. Därmed är cirkeln evig;
Det är alltid försent
att i "Tid" se tiden som viktig. Det är bara ett substitut för något annat, som i sig är ganska gott det också. Men ha några hemma, "Tider" alltså, eller ät en varje dag så slipper ni ha brist på "Tid". Eller ar det tvärt om.

Alla knep är goda knep, men godast är nog att ha Gott om "Tid", när det är Ont om tid.

*

Recept;
Nötbotten á la punch, bananmarsan, punchgrädde med hasselnötshack, marsipan och 70%ig choklad av bästaste Märket.
Rör ihop bygg och skapa efter behag!

Ätes med ont om tid och gott om "Tid"; snabbt och skyhögt smaskande, saligt suckande i sällskap, och tiden kommer att räcka till!

[efter insp. av en busstuta här utanför... och ett tickande ljud i köket, samtidigt som jag äter choklad!]