Jag tränger mig fram på ockuperade gator . Folkhavet är oändligt .
Men människorna omkring mig , de ser mig inte, de ser ingenting .
De rör sig automatiskt, med stirrande blickar och uttryckslösa ansikten . Folkhavet har samma riktning , de , liksom, glider fram, som en oformlig massa med ett bestämt mål . Jag rycks med, ofrivilligt, tvingas med, brutalt och utan valmöjligheter . Människorna är stumma, ingen säger någonting, inte ens barnen, alla verkar hypnotiserade av någonting eller någon . Alla beter sig som de vore en enda människa, inga viker av från den bestämda riktningen, alla fortsätter. Obevekligt och tvångsmässigt . Deras ögon har ,alla, samma tomhet, inga glimtar, ögonen verkar bara se framåt, ingen rör på huvudet.

Jag har gått länge nu, tröttheten börjar komma över mig. Men alla omkring mig bara fortsätter, som robotar . Ingen stapplar eller haltar, ingen klagar eller gråter, allt är så skrämmande tyst . Vi är tusentals ,här på gatorna, men det enda man hör är trampet, det taktfasta trampet av tusentals fötter . När jag vill sänka takten blir jag knuffad framåt och tvingas följa massans gemensamma tempo . Jag är hopplöst instängd , omgiven av tusentals tysta och okontaktbara människor . Vad är det här ? Hur har det här gått till ? Frågorna yr omkring i mitt omskakade sinne . Men jag ställer dem aldrig till någon eftersom ingen ger mig något svar . Trots min annalkande trötthet fortsätter jag denna vandring mot något som jag inte ens vet vad det är . Och folkmassan fortsätter oförtrutet och
tveklöst på precis samma sätt som de gjort under flera timmar nu .

Ingen har, hittills, visat några känslor och denna mångtusenhövdade dvala fortsätter, lika skoningslöst och obegripligt som tidigare . Inte ett ljud kommer över någons läppar trots mina ständiga försök att få kontakt. De ser mig inte, hör mig inte eller struntar de bara i min existens ?

Till slut blir allt svart , jag minns inget mer, allt bara försvann i ett stort svart hål..................

------