Vi dör lite grann hela tiden
varje ögonblick
vi kunnat nyttja bättre
bärs bort
av tidens ström
våra bräckliga jag
blandas, sönderdelas
fragmenteras förenas

förorenas

du kan klaga, jämra dig
över orättvisorna
du kan gå med huvudet högt, stolt
över din egen
integritet
odlande illusionen att du valt den själv

men

du går ändå samma väg som
vi som går
med huvudet böjt
blicken i marken

förlikade

med det oundvikliga