Smärtan
försvinner inte
förrän du själv försvinner


Smärtan
är planterad djupt inom dig
sträcker ut sina tentakler genom
ditt blodomlopp
vilar i minsta kapillär
bryter upp ditt liv
i fragment av negativa stimuli:

den första ensamhetens smärta
den första insiktens smärta
den första kärlekens smärta
det första svekets smärta
det första misslyckandets smärta
allt färgas
av smärta


Ser du nu
stående på stranden väntar jag
i mörker
för att föra dig över floden
av mörker
som betalning för överfarten
klär jag av dig helt
naken, utom smärtan
så tar jag
mynten från dina ögon
så tar jag
dina ögon
äter dem
hela ur dina hålor
skänker dig blindhetens välsignelse


nu följer du mig över
naken
blind
nyfödd igen


utom smärtan