Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensam

Jag känner hur ensamheten börjar växa
Något fult och ont i magen, ett hål
Hålet växer sig större, konstant - utan stopp
Måste dämpa ångesten, fly för en stund
komma bort från hålet, det onda - svarta
En tablett blir till pulver som fastnar i näsväggarna
och förvandlas till lycka, till kärlek

Jag är inte ensam längre




Fri vers av obehag
Läst 445 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-01-24 22:01



Bookmark and Share


  Magister
Du satte ord på mina tankar precis broder, du är inte ensam.
2011-04-26

  Undergång
En av dina bästa broder!
2011-02-24

    ej medlem längre
you'll never walk alone.
2011-01-24
  > Nästa text
< Föregående

obehag
obehag