Du rinner lätt som den vitaste sand,
på samma sätt som vatten i en flod.
Som att fånga en snöflinga i min hand,
ogripbar, men som eld ini mitt blod.

Du bränner illa och du skadar mig,
Jag står inte ut med din svidande närhet.
Ändå klarar jag inte att leva utan dig,
står inte ut med en sådan hemsk tomhet.

Du ser mig nog som en underhållande lek,
Ett tidfördriv är vad du liknar mig vid.
I det du gör finns egentligen inget svek,
men tankarna på dig tar upp all min tid.

Jag skulle så gärna vilja göra mig fri,
fri från de bojor du låst omkring mig.
Men fri är tyvärr något jag aldrig lär bli,
kan aldrig bli fri så länge jag älskar dig.