Kalla dimslöjor höljer nejden,
Allt medans höststormar pinar landskapet,
Och allt insluts i ett kompakt nordlandsmörker.
Regnet bryter genom väggar, fönster och drömmar.
Den vindpinade omnejdens dystra allvar skär igenom själar och benmärg.
I mörkermarkernas hjärta domnar alla verklighetskänslor bort,
Och höstmörkret tränger sig igenom allt levande.
Hela världen insluts i ett skugglandskap,
Och sakta, stillsamt sammanvävs verkligheten med sömnens domäner.


_____


Varje natt, samma dröm,
På en avlägsen platå,
Vid världens ände; där världen höljs av dimmor och dras in i tomheten.
En ensam åskådare vid dimmornas hav,
Ovan de flytande molnen och de svartnande världarna.
En febrig drömvärlds förvridna intryck,
Av de eviga och outforskade världar,
Som dväljs bortom sinnet och stjärnorna.
Bortom tidens sand och drömmars damm,
Drömmande skyar och eviga oceaner.

En dyster vision av en verklighet,
En tillflyktsord för fantasins kreationer,
Ett inre hav av eviga dimmor,
Böljandes utanför tidens lagar.

Stillsamt och ensamt på min drömska tron,
Regent i en värld som ingen någonsin besöker.