det gör ont att vara abstinent. det vanliga intaget har kraftigt reducerats till en smula självbekännelse.

kärlek och närhetsberoende är kanske vanligt, helt normalt. kanske är det något de flesta räknar med, något basalt, i behovstrappan, som mat.


det gör ont och smärtan är genomgående när den sätter in. jag har ingenting att ersätta den med, mer än alvedon. vet ej om det funkar så bra än.

jag provade spikmattan. kanske kalla bad vore någonting? jag har provat rigida rutiner, extra renlighet, städning, tvättning. äta mer frukt, promenad.


det gör ont att ha kärleksabstinens. det går inte att bota med något annat än annan kärlek, som inte bara kommer från mig själv.