Du sa fina ord som jag trodde du bara sa till mig
som fick mig att känna mig speciell för dig
som gjorde att jag seglade på dom sju haven
det var dom som höll mig kvar hos dig

jag trodde du var annorlunda
att du var speciell

Du öppnade en hunger hos mig
en hunger bara du kunde släcka

Men orden va för allmänheten
Det speciella med dig var att du var det jag kallar för tomhet
tomhet på empati, på harmoni
Hungern som du släckte står mig upp i halsen
jag vill spy, jag vill gråta, jag vill hata dig

Men jag är speciell, jag är full på empati, jag förstår även dig
Jag kan inte spy, jag kan inte hata

Men tårarna, dessa tårar har skapat ett hav
hav av smärta att jag lät mig falla för dig
det gör ont, det värker

Men du kan inte se, inte förstå för du är tomheten