|
|
Somliga borde känna igen sig....
Stackars dig
Stackars dig.
Fick du ingen kritik på din text den här gången heller.
Nä livet är inte lätt och aldrig rättvist
Men spelar det verkligen så stor roll?
Så stor roll att du måste såra de som får kritik och kalla dem värdelösa.
Oj, var inte kritiken de hade fått i din smak heller,
nej just det alla de andra är dumma i hela huvudet såklart
För det kan väl inte vara så, nej jag törs knappt yppa tanken...
Att du stackars lilla sårade konstnärssjäl
Är avundsjuk
att du skulle kunna vara precis lika egoistisk som de där
dumma dumma dumma diktarna som skriver så smörigt
Så kan det ju inte vara eller hur
Men jag skall berätta en hemlis för dig
Det är så du blir uppfattad
Stackars dig
Övriga genrer
av
Roger
Läst 837 gånger
Publicerad 2005-12-11 02:41
|
|
|
Propella
En text som jag tror kan behövas ibland.
Avundsjuka är svenskt, och definitivt inte vackert.
2005-12-16
|
|
|
|
Laijza
JA, precis så, är jag..eller..näe...men kanske nån...Rolig, giftig och tröttsam toning i dikten..Bra!
2005-12-15
|
|
|
|
Idun 1
Jag tycker naturligtvis om att få kritik,
då känns min text mer betydelsefull.
Någon bemödar sig med att kommentera
det jag skrivit och DET gör mig glad.
Kritiken kan vara positiv, negativ eller
konstruktiv bara den följer reglerna.
Samtidigt är det viktigt att kommentera
andras texter. Jag tycker nästan lika
mycket om det som att få kritik. Synd
om det finns dom som reagerar på det
sätt du beskriver Roger.
För mig är det oftast tiden som inte
räcker till för att både skriva, läsa och
kommentera fler texter. Önskar att
dygnet hade fler timmar :)
Du har fått många reaktioner på din
text, ibland behövs det att man rör
om i grytan lite.
2005-12-11
|
|
|
|
ej medlem längre
Öppet brev från en läsare som inte håller med.
Konstruktiv kritik är ett omdebatterat ämne. Oftast tas frågan upp på grund av att läsaren upplever att mycket av det skrivna på den här sidan mer berör en popularitetstävling än en stor passion för ord och uttryck. Självfallet så är det svårt att ta upp frågan utan att ge uttryck för sitt eget tycke och smak, för mycket handlar om det. Om jag utgår från mig själv, och det gör jag alltid, (även om jag försöker att tassa runt problematiken, alternativt vråla ut statistiken... vill oftast inte vara så personlig trots att jag använder jag-formen som ett verktyg; "jag lever monstret – ger dem något att fokusera på"... eh!)
En del går ner i försvarsställning direkt, eller lindar om, kallar fenomenet; "en del av spelets regler, en del av helheten, att sälja sin person, en slags marknadsföring"...
Nåja, var var jag? Din "dikt", eller ditt uttryck under bara ord, (det sista är ej en särskrivning).
Helt kort, jag tror att fenomenet du tar upp väldigt sällan berör det som kallas avundsjuka, utan mer att den insiktsfulle och idoga läsaren ser skillnad i vad som är genomarbetat, genomtänkt och faktiskt får läsaren att känna... Vad? Poesins kraft? Det ej direkta? Att väggarna i rummet försvinner? Att någon går utanför ramarna in i bilden? Jag skulle kunna nämna mängder av namn som jag aldrig har läst bland favoriterna eftersom dessa troligtvis har en trasig relation till någon av redaktörerna, dvs. att de har kritiserat upplägget, vilket, de med all säkerhet anser tar den enkla och mer kommersiella vägen, och att alltför ofta stimuleras med ett; 'stön', som gör att fenomenet eskalerar, ökar... Således, det handlar inte om avundsjuka, mer troligt om ett genuint intresse och en önskan om att något fint ska bevaras och förstärkas. Självfallet så kan man alltid ifrågasätta val av ord, medvetna elakheter... eller kanske det värsta; de subversiva indirekta meddelanden, det du pysslar med här, nåväl. Den här gången så är det i en ganska öppen och rak form, inte så inlindat, mer direkt... dock är det ett medvetet ställningstagande och en uppmaning till gruppmentalitet. Min önskan är att detta inte borde existerar hos en redaktionsmedlem, men tja... pojkar flickor alla lika alla unika... vi är alla ganska lika ändå.
Återigen! Mycket handlar om tycke och smak. Det du ger uttryck för här är inte riktigt sant. Det är sällan som någon ger ett så klart besked att denne någon skriver att något är värdelöst.
Utöver så finns det en distinkt skillnad som medför en problematik och det är Internet som media. Hastigheten. Den mer stressade läsaren som mer är här för en stunds trivialt nöje och därför inte tar sig tid till att läsa, eller har ork för mer än tre rader och som sedan delar ut sin förtjusning... vi vet alla att det här är något som varierar för oss alla, att det handlar om känslor och dess variationer. Ja du nämner det själv. Konstnärssjälar... Jag är en av dem, uttrycker mig nästan alltid spontant, ofta i vredesmod och är långt ifrån fläckar. Det jag däremot är full utav, är självinsikt. Jag är alltid öppen för dialogen och kan erkänna när jag har fel, och jag försöker motverka uppenbara gruppbildningar, att inte rikta mig mot någon enskild eller ett urval på ett elakt och utstötande sätt... att inte göra någon ledsen. Även om det naturligtvis har skett... det vet ju du om. Ibland kan det ju faktiskt vara riktigt uppfriskande, jo medger detta. Men det är absolut inget som jag står för. Förlåt.
Repriserar;
*
din längtan är min
du talar om din längtan,
om ditt trevande,
om hur du orden letar
du talar om att du vill finna känslan,
kärnan, vägen till din egen inre magi,
den där som tydligen alla har... eller har haft
... ledsen, jag har inga svar, jag söker precis som du
-
jag ser dig,
betraktar din reaktion,
känner av glädjen i dig som spritter
förstår sorgen hos den som slits itu av splitter,
sina ännu öppna sår
inser besvikelsen, när du inte gitter,
när du går
uppfattar ilskan,
även hatet och ironin,
hur du sedan lägger locket på,
din sordin
inte ens nattens svärta kan dölja,
eller kanske just därför...
jag ser så mycket mer
-
medelmåttorna
delar ut välmenande tröstande ord,
till den sönderskurne trettonåringen,
till barnet i skolan,
till den udda,
till den som har hamnat utanför,
till den som gråter över av att vara slagpåsen i vakuumets mitt...
samma personer, med liknande symptom,
i grupperingar... numera vuxna
begränsade av ett medvetande,
förkrympta av ett tillkortakommande,
fångade av ett ideal
ett ideal som stöter ut lika hårt och skoningslöst som mobbarna på skolgården
medelmåttorna som aldrig växte upp
medelmåttorna som uppför sig
precis likadant som gänget i skolan...
knuffar bort
av samma orsak
rädslan
att hamna utanför
svårt är det,
hårt är det...
att stå på egna ben
*
Ditt uttryck? Nej, jag gillade inte alls det här. Det är varken konstnärligt eller speciellt slagkraftigt. Ej heller speciellt genomtänkt och jag skulle önska att det var en redaktörs största uppgift, att tänka och se en helhet. Uttryck, fenomen som dessa brukar jag kalla för; "väggen", när jag debatterar på andra forum. Att någons intellektuella kapacitet tar slut. Någon går i väggen och kommer inte förbi den... Ditt inlägg ger mer intrycket av att vara publikfriande; Se här, så här tycker jag – håll med mig! Och vad ska man göra om man inte håller med? Tiga?
Sedär! Nu har jag sårat dig och alla andra som lyfter upp ditt uttryck...
Hur lätt är det inte, hur konstruktiv någon än försöker att vara, bli det ändå fel? Och var finns graderingarna om den mer bevandrade skribenten får större utrymme? Blir det någon skillnad? En förskjutning endast - diskussionen fortgår men i en annan fas? Ja, jag tror det.
F ö r t y d l i g a n d e : Jag tycker INTE att det som förs upp som redaktionens urval är värdelöst. Från min sida så berörs jag främst av ignoranta kommentarer, som jag, som pionjär, valde att kalla; "våta i trosan kommentarer"... jag står för det uttrycket och önskar en större diciplin, en ökad kritik gentemot sin egen person - vad vill man uppnå?
... och tro för all del inte att jag kommer att leva upp till den här skriften, jag är precis likadan som ni, lika inkonsekvent och chattrande mellan varven och erkänner välvilligt att jag mer ser mig som en internetmissbrukare än en poet, det senare ordet har jag aldrig tagit i min mun för att beskriva mig själv... hmmm hur mycket kan man gardera sig?
Självinsikt var det ja, och att tordas öppna upp för dialogen, svälja sina känslor, vara öppen för att känna av ilningarna från sina ömma tår. Nej det får räcka så.
Känner att jag är för yvig och okoncentrerad, studerar vid sidan om och har inte riktigt tid, men lyft gärna ut inlägget i forumet så debatterar vi vidare, om något trycker dig efter att ha läst min kommentar. Självfallet så går det även bra att ta det internt om du föredrar det.
mvh / tån
2005-12-11
|
|
|
|
Anna H
Om man nu ska kommentera kommentarerna så vill jag börja med att skriva att SpamPippiLs kommentar var störtskön.
Budskapet i dikten är viktigt känner jag och vissa kanske verkligen behöver sig en knäpp på näsan ibland. Det som böand annat gör dikten så bra är "alla de andra är dumma i hela huvudet " att du skriver HELA huvudet det gör det mycket mer syrligt lksom det där att du vill berätta en hemlis :)
Snyggt skrivet tycker jag, träffsäkert och skönt!
2005-12-11
|
|
|
|
Peter Stjerngrim
Det poetiskt korrekta och stiltekniska har ingenting som helst att göra med mitt omdöme för detta så innerligt tänkvärda och säkerligen för många fullträffande ordflödes syfte, innebörd och mening!
Sen är det ju en liten sanning till som skulle kunna läggas till för att komplettera det du förmedlar här ...
Om man endast publicerar, kikar runt utan att kommentera andras alster kan det visserligen bli en del gensvar på det man själv presenterar ... Men ganska snart blir det inga fler kommentarer ... För att få måste man ju också våga bjuda på sig själv och också ge!
2005-12-11
|
|
|
|
LonelyNotAlone
*flinar lite*
En dikt till den kungliga svenska avundsjukan!
2005-12-11
|
|
|
|
malin.
ett roligt litet vredesutbrott ser jag detta som!
Jag tyckte att dikten gott kunde slutat med "Att du stackars lilla sårade konstnärssjäl
Är Avundsjuk"
Kanske för att det på någotvis är det mest sanningsenliga och pricksäkra i texten!
lite rolig läsning. vi alla funderar nog ibland lite kring det här med kommentarerna ibland!
Tack för mig!
2005-12-11
|
|
|
Nästa text
Föregående
Roger
|
