jag,

blåser bort


kvar är det som är vi, alla,
men framförallt

det som var vi


jag har påsar under ögonen
fyllda med nattens tårar

mör-
bultande hjärta

du får ingen ro



jag glömmer mig själv
när jag blåser bort

i de hårda vindarna


och längtar åter
efter smädelsen

för den var ord,
närhet

strid



hjärtat sade ja,
alla andra sade nej

kroppen vägrade
utsvulten

till slut att gå


endast ta

närmaste vägen


hem,

till mig