Det förgångna förblir nuet
Sorgsna melankoliska år
Passerar
Utan henne i min famn
Ett porträtt inramad i mitt minne
En kärlek som vissnat
Hjärtat berövades
skuggan blev allt mer mörkare
Vandrar med en skepnad
som bär min sorg
Genom långa vägar
Det förgångna
Förblir
Nuet
I ögona mina
Blundar
För att somna in i en djup vala
Drömmar
Skapad i
Obegränsad form
Där döden inte når mig
Då friden fängslat tiden
Nu
Hjärtat mitt dunkar lätt
För ett klurigt sätt undvika sorgsna tankar
Som klyver känslorna bitar