En suck går genom minnenas gallerier
faller in under trappen.
Flugan som dör mellan fönsterglasen
ser inte hur dimman lättar över kullerstenarna.
Faller regnet än vet jag att du lever,
i mig finns inget blod kvar.
Kall vit marmor blöder mjölk vid Jungfruns barm.
Bruten och kall möter hennes blick världen.
Trött faller höstens sista bruna löv i strömmen
som för mig bort ifrån en i vrede förutsagd framtid.