Hon satt i sandlådan. I sin egen värld. Lycklig med tillvaron och full av drömmar om sina skapelseverk. I full färd med att göra en sandkaka till. I hennes inre fanns glädje och kärlek. Harmoni.

Så slets spaden ur hennes hand. Chockad tittade hon på pojken som hade tagit den. Hennes läpp började darra och gråten kom. All glädje togs ifrån henne.  

“Gör dig inte till offer”, sa pojkens mamma i en förlöjligande ton, och lade ansvaret på henne.
Så blev hon gjord till syndare.
För den som kastar första stenen är utan synd.

Eller hur var det nu igen?