Jag är som
citrusdoftande våtservetter
och kaffedränkta tysta nätter

Om inte det är jag en tom plastpåse
tappad utanför konsum
täckt av snö och otäckt hal

Jag blir faktiskt nervös i din närhet
stammar fram saker tuggandes på kluvna toppar

Och mitt nervsprakande hjärta pulserar
fastän du dansar lycklig bland
vilt blommande havssyréner
bortom blåa ambulanssirener

Och jag envisas med att vara intresserad av
läran om potatisstärkelse
och att anpassa sig efter varandras rädslor

Vet du vad
längst ut på varje litet hårstrå sitter som en liten grå sak
en frostkula av nötta döda hudceller och det är sånt där som bara finns där
utan att någon riktigt tänker på det

Det är som ångest det här
ångest som tunna löv
som blir händer
som nyper dig i kinden

Det är ångesten som väcker
tankar som skrämmer folk
som
att trycka in fingrarna mellan dina revben
eller att bara fylla ut din strupe med en flaskhals
att kanske klippa ditt hår med en gräsklippare
en symbolisk gest byggd på en liten skräckslagen flickas härskna avundsjuka

Avundsjuk
även när allt annat är så mycket sjukare


Det finns få saker i mitt liv
som
förblir helt orörda
trots att du på sätt och vis tagit över mig helt och hållet
som
lågan i hjärtat, hoppet som släcks
den skälvande vågen i rösten som bryts när
stjärnan i ögat trillar ut
det gör så ont
men

jag vet inte hur det känns
att hålla någons hjärta hårt i handen