Du vaknar upp och du andas ut
Till samma visa som aldrig tar slut.
Du ställer dig upp och allt faller ner,
Men det gömmer du där ingen ser.

Du tar motvilligt dagens första kliv
Och ångesten sticker dig som en kniv.
Du måste återigen resa din mentala sköld,
Den som är ditt sinnes böld.

Ännu en dag, en lång rutin,
Som du utstår genom falska flin.
Dagen närmar sig sitt slut.
Snart är dagens plåga absolut.

Nu efter din långa dag
Som varit fylld med obehag
Så tar du ett djupt andetag.
Denna dag var inget undantag.

Du tror att alla har lämnat dig
Att du just nu är din enda vän.
Men om du lyssnar till tystnaden
Så förstår du var du finner kärleken.

Du tar en kniv resolut
Och låter den sjunka in.
Du känner smärtan förtvina.
Nu får du äntligen vila.

Du lägger dig ned och du somnar in.
Du lämnar ditt liv för en evig sömn
Som du tror håller lyckan gömd från dig.
Dina ögon sluts. Nu är lyckan din!