en känsla av totalt yttrande och framställande efterhäng...att vänner och bröder i en uttröttande utmattande och innovativ lösning till den bortkomna energiräkningen...jag vore egensinnad egentrolig och egensnidad men ej när orden och ett kontinuerligt lagen av massmedia ligger över och bevakar det bristande som är jag....nya framställningar då lediga dagar och aktningsvaror ger vika till drömscenario...nya bakåtsträvanden då jag inte fanns till godo för allmänheten, ett lager av överraskning och annat som inte riktigt visar sig utan uppmaning...den grundläggande doften(odören) lägger sig tätt över staden som skriver sig själv...

en känsla av totalt yttrande och framställande efterhäng till den tiden då det flyga fara dundra förbi och bli från ett kvarstående till förbipasserande...bibehålla jag kommer aldrig evigt någonsin finnas till godo för framtidsvisioner och aktningsvaror...allmänheten skrämmer mig tills det att troende faller upp till himlen..evig lycka och intet bristande!