Han hade bott i huset i några år nu. Han trivdes med att ha naturen in på knuten. De små ängarna, trädgården och skogen gjorde hans kropp och sinne gott. Naturen gav honom harmoni och balans i tillvaron. Stressen i stan kunde han vara utan, men jobbet var ju en nödvändighet. Hans arbete hade alltid en tidsfaktor som det måste klaras av inom. Det var en kamp att hinna med, för allt eftersom personalantalet krymte, blev det mer pålagt dem som var kvar.

Här ute i grönskan kopplade han verkligen av. Han hade skaffat sig en hund, för under det första året han bott där, inträffade det flera märkliga saker kring huset. En dag när han kom från arbetet hade det stått en väska inputtad under en takplåtbit på skrothögen.Den var röd så den syntes tydligt när han gick förbi mot huset. Han drog fram väskan och tittade däri. Där fanns en bultsax, en kofot och flera knivar. Han tog in väskan och ringde till polisen. De kom överens om att han skulle lämna in den nästa gång han skulle till stan, men han glömde det.

Två kvällar efter att han hittat väskan hade det varit inbrott i huset när han kom hem, och det enda som saknades var väskan med verktygen och knivarna. Han meddelade detta till polisen och en kvinnlig polis kom och kollade, och det var hon som rådde honom att skaffa sig en hund. Hunden var väl tränad och gav alltid skall när han hörde något omkring huset.

En kväll för två år sedan hade hunden skällt oupphörligt så han släppte ut honom och gick själv efter. Hunden sprang runt huset mot altanen. Det fanns ingen ytterlampa där så han såg inte direkt det hunden såg. Han hörde ett skrämt kvidande och kommenderade hunden att sitta still. Han gick närmare in i mörkret och såg en person sitta djupt in bakom en stapel med trädgårdsstolar. Han tog tag i personen och drog fram den mot ljuset vid hushörnan. Det var en flicka, och hon skrek åt honom att inte röra henne, men han tog henne i armen och hjälpte henne fram mot dörren och in i huset. Hunden kom efter, men smet förbi dem båda in i köket. Han drog in henne i köket och erbjöd henne en stol. Han undrade vad hon gömde sig för. Hon svarade inte först. Hon tittade tyst på honom, och på hur köket såg ut, för att utröna om han var farlig eller inte. Hans röst var mjuk och trygg och han rörde sig vänligt i köket kring henne, så hon bestämde sig för att svara.

Hon berättade att hon blivit indragen i en bil i utkanten av stan, när hon var på väg hem till sin lya. Hon hade gått vägen många gånger så hon var inte rädd, utan när bilen stannade trodde hon att de ville fråga efter vägen, vilket de också gjorde. När hon förklarade öppnades den bakre dörren och mannen hade en penna och ett papper och frågade om hon kunde rita upp vägen. När hon tog pappret, hade han tagit ett stadigt tag i hennes arm och tvingat in henne i baksätet. Hon blev så överraskad att det tog en sekund eller två, innan hon gjorde motstånd, och då var hon redan halvvägs in i bilen.

Kaffet han hade satt på när de kom in var färdigt och han hällde upp, och satte mjölkpaketen och sockret på bordet. Vad hände sedan, frågade han?

Hon fortsatte sin berättelse. Han i baksätet skrek att hon skulle sitta still, och den andre körde ut mot landet och skogen. Det var mörkt men hon såg ljus vid husen de körde förbi. Chauffören stannade vid ett grustag, hon förstod att det var ett sådant för när han i baksätet drog ut henne föll hon mot marken, och det var mjukt och svårt att få grepp, när hon skulle resa sig. Innan hon riktigt kunde orientera sig hördes ett högt ljud. Det lät som ett skott, och då blev det fart på de båda som tagit henne med sig. De slängde sig in i bilen och körde snabbt därifrån. Kvar satt hon i sanden, knuffad av han som suttit där bak med henne, både rädd för den som skjutit skottet och för att de båda busarna skulle komma tillbaka. Hon bestämde sig för att gå skogsvägen tillbaka mot den asfalterade vägen, men det var så mörkt att när hon såg det upplysta huset, gick hon till verandan för att vänta tills det blev ljust. Hon hörde hunden skälla inne, men trodde inte att den skulle släppas ut eftersom det var så sent. Ja, och nu är jag här, sa hon.

Han hade suttit tyst under tiden hon berättade, och nu talade han om att mannen som bodde vid grustaget var han, och han hade en indikator som meddelade honom när ett fordon körde över den. Då brukade han gå ut och skjuta ett skott i luften och oftast hörde han precis efteråt en bil som for snabbt iväg. Så hade det varit ikväll också, sa han. Hon log och menade på att då var det han som hade räddat henne ur faran. Han nickade och log tillbaka.

Han såg nu att flickan var en kvinna i trettioårsåldern, men hon var liten och späd och kunde lätt tas för en liten flicka. Han ringde till polisen och berättade vad som hänt, och de ville hon skulle komma in dagen därpå för att lämna ett vittnesmål. Han körde henne hem, och efter denna händelse träffades de regelbundet, och hade blivit mer än, bara vänner.

(c) tk.